Kanske växte det vindruvor på Vinö under den varma bronsåldern. Men det är inte det som givit Vinö dess namn. Vinö kommer från winja eller att ha boskap på bete, Winjeö - Winjö - Vinö.
Med den tidens strandgräns var det verkligen en ö. Stenfästen och pålar tyder på att många broar funnits från Åkerholm vid nuvarande Gudingebadet och över till herrgården där gamla vägen gick mellan den nu nedbrunna huvudbygnaden och flyglarna.

Vägen gick mellan den nu nedbrunna huvudbygnaden och flyglarn, över till Vinöstock, det som nu heter Gudingebadet, och slingrade sig vidare mot Åkerholm. Det var den vägen Vinöborna åkte i allsköns ärenden. Där kom Karlsson från Tingsbergsudde med sin fiskcykel. Två mil hade han att cykla till bla Björnsholm där fisken såldes. Där åkte vinöbarnen till skolan i Vindekulla, Lofta, Loftahammar eller Nygård. De var många, torpen hade stora barnkullar. På Ören hade Karlsson nio barn, på Östantorp blev det sexton barn i två kullar, på Hersö fanns sex, Karlsson på Tingsbergsudde hade fyra. Det blev en skola på Vinö också så småningom

Notiser:
1383-12-13 Bjärka Drotsen Bo Jonsson gör jordaskifte med abbedissan fru Mæritta Haraldsdtr och konventet i Askaby. Han erhåller därvid bl.a klostrets 2 alnar jord i Winö.

1441-12-04 Roskilde Katarina Nilsdtr, änka efter hövitsmannen Hans Kröpelin i Stockholm, skänker arvegods till det av hennes man grundade kapellet i Skänninge. Bl.a 1 gård i Vinö Arvskifte efter Wicke Bylow och Bo Nilsson Grip till Winäs m.fl efter Bo Jonsson. På Bo Nilssons del föll: Vinö med underliggande i Lofta.

1862-06-14. Winö säteri, Gamleby, med tillhörande hemman har av ryttmästaren vid Smålands husarregemente W. Liljenstolpe blivit försålt till sjökapten A Richter för 175.000 rdr rmt.

1862 Richter köper Vinö av W. Liljenstolpe.

Vägen
Det var mycket bråk om bron, vägen och vägunderhållet. Vinöborna ville ha en ny väg på andra sidan ån och om bron revs skulle den nya vägen få allmänt underhåll, sas det. Litander på Vinö och Sven Johansson på Åkerholm var djupt oense för Sven ville ju inte mista underhållet på Åkerholmsbiten av vägen. Kommunfullmäktige i Gamleby tog beslutet om ny väg. Men då åkte Sven upp till kommunikationsministern i Stockholm och där kände man inte till något sådant löfte. Beslutet överklagades och bordlades och det är det än i dag.
Den nya vägen bygdes 19xx med statsbidrag till asfalteringn och underhållet bekostas av Vinö vägsamfällighet.

Skolan
Skolhuset från ca 1850 användes som skola i 6 år 1928 - 1934. Den hade ett 30-tal elever.

Gården
Vinö omtalades första gången 1380 då det kom i Bo Jonsson Grips ägo. Därefter kommer, Jöns Knutsson Lillje. I slutet av 1600-talet är ägaren kapten Johan Pistol och därefter Ulf af Horsnäs, lagman Gran, L A Lindblom adlad Liljestolpe död på Vinö 1806. Senare sonen Axel och Vilhelm känd som 'ryttmästaren'. 1864 köptes Vinö av apotekare Richter och kom efter flera ägare att 1916 tillhöra Häradshövding Albert Nordström fram till 1933 då Vinö köptes av Ture Johnsson. Nordström bodde dock kvar i huvudbyggnaden även efter det att han sålt Vinö till Ture Jonsson (Johansson?) år 1933. Efter det att huvudbyggnaden brunnit 1938-09-15 flyttade han till skolhuset. Jonsson drabbades emellertid av ekonomiska svårigheter och uppdrog till Svensk Jordförmedling att sälja utgårdarna.

Olof Nilsson köpte Vinö 1940, därefter Folke Knutsson-Hall och Sture Blomqvist 1952 i företaget BACO som ägde Vinö i två år innan kapten Bengt och Ewa Lithander från Göteborg förvärvade Vinö 1954. De bor därefter som pensionärer i gamla skolhuset.

Då, 1954, fanns på Vinö gård en ladugård med tre foderbord om 10 på varje sida samt ungdjur. Ungefär 50 kor producerade xxxx liter mjölk om dagen. Sommartid mjölkades de för hand i särskilda bås utomhus, men om vintrarna användes en Alfa-Lavall anläggning med eldrift. En fotogenmotor stod som reserv. Det var Knutsson-Hall som rustade upp ladugården.

På Vinö gård fann 1953 ägaren, en befallningsman, en ladugårdskarl och två lantarbetare. Vidare en gårdsman, en trädgårdsmästare och en fiskare.
Allt sköttes med hjälp av tre traktorer varav en Bolinder Munktell med tändkulemotor och en Case. Den tredje traktorn hade järnhjul.

Tiden går och mycket förändras. Det gamla torpar och fiskarsamhället med sju torp samt utgårdar hade 1893 en fast befolkning på 61 personer: Härsö ca tio, Fiskartorpet 7, Mörtvik 8, Horva 8, Östantorp 11, Torsborg 7 och Långö 10.
På 1930-talet avfolkades landsbygden. Då fick lantbruk inte säljas hur som helst utan skulle delas upp i lämpliga hemman som en familj kunde försörja sig på. Men det misslyckades. Av gårdarna till Vinö blev det bara ett par, Vinö Kalv och Tingsbergsudde, som såldes på det sättet. Resten fick återtas till Vinö gård och säljas till sk ”Trottoarbönder”. Av de 61 bofasta år 1893 har det nu 1993 blivit bara en kvar. Det är Anders på Härsö.