Välkommen till Sågartorp, en av Loftas äldsta och intresantaste boplatser vid Loftaåns största fall.

Sågartorp på åns södra sida har övre fallet och fallrättigheten. Hägg har undre fallet. Namnet Sågartorp har i senare tid blivit benämningen på hela kvarn- och sågbyn.

För materialet tackar vi Valborg Axelsson som var 17 år då hon kom till Sågartorps kvarn med sina föräldrar och Jan Nilsson vars far Thure övertog Häggs kvarn 1933.
Inez Larsson har bidragit med några bilder ur sitt arkiv.
Hur länge det funnits kvarn i Sågartorp kan man nog inte veta. Kanske har det funnits i flera tusen år sedan bondekulturen uppstod. De första beläggen vi har är från 1600-talet. Det fanns tre kvarnar efter varandra, Rabo låg överst sedan Sågartorp och sist Häggs kvarn samt sågen.

Sågartorps kvarn
Kvarnen är belagd från medeltiden och lär ha byggts av en vandrande finsk präst. Efter ombyggnad 1933 har den tre våningar. Den drivs av det 4.5 m höga fallet med fyra vattenhjul som tillsammans utvinner ca 30 hk. Kvarnen har 4 par stenar, korngrynsverk, fullständigt rensverk och sedan renoveringen eget kraftverk för belysning med 110 V likström. Kvarnen sysselsätter en man och jämsides finns en såg och jordbruk.

Kvarnen ägs sedan 1928 av Gustaf Henning Leonard Axelsson f 1881-01-14 i Lofta och har funnits i släkten i tre generationer. Henning arrendarade dessförinnan Skramstad kvarn vid Gamleby.

Sågartorps kvarn hade fall- och dämningsrätt.

Häggs kvarn
Den låg ursprungligen i Forserum men flyttades därifrån när Storån (Loftaån) sänktes.

Fallhöjden är 3.5 m med tre stycken överfallshjul och en turbin, senare två turbiner som utvinner 15 hk. Kvarnen består av 4 par stenar, korngrynsverk, sp??smaskin och stickhyvel. El för belysning finns. Kvarnen sysselsätter en man som även bedriver sågverksrörelse.

Häggs kvarn arrenderas sedan 1930 av Karl Gunnar Gustavsson f 1891-07-10 i Ö Ed. Han har tidigare arrenderat Forsby kvarn.

Kunderna
Någon egentlig konkurrens mellan kvarnarna fanns inte. Rabo malde för bönderna åt Överumshållet. Sågartorp hade Bjursund, Hasselby, Gökstad (släkt), Hjulby mfl av tradition, släkt- och bekantskap. Skärgårdsborna brukade också anlita Sågartorps kvarn, de låg över i kvarnkammaren.
Häggs kvarn malde åt släkt och vänner till häggsläkten.

För länge sedan betalads malningen med "tull" efter en av riksdagen fastställd taxa.
På 1960-talet utgick en malskatt på ca 30:- per 100 kg spannmål, det motsvarade ca 70 kg vetemjöl. Man malde 300 - 500 kg per timme beroende på hur finmalt det skulle vara. Kvarnstenarna för brödspannmål var av kalksten medan de andra var av hårdare berg. Från 1920-talet användes betongsten.
Det fanns rivalitet mellan kvarnarna. De övre hade fallrätten och bestämde för de kunde stänga av vattnet. Ibland kunde Torngren inte mala för det fanns inget vatten. Men han visste att förr eller senare måste de släppa på så han ordnade med några plåtburkar som skramlade när vattnet kom. Mitt i natten vaknade han och gav sig ut och malde utan att de i kvarnen ovanför märkte det.
Delvis berodde problemet på att Axelsson var morgonpigg medan Torngren gärna höll igång under kvällen.

Den siste mjölnaren
Axelsson köpte Häggs kvarn och sålde båda 1933 till Thure Nilsson f i Tuna 1897 och gift med Elsvig f i Vimmerby 1910. Deras son Jan f 1942 blev den siste mjölnaren. Thure gjorde om Häggs kvarn till en för dåtiden modern kvarn. Tillsammans med sonen Jan tillverkade han ett nytt kvarnhjul som nu står uppställt på Lofta Hembygdsgård i Råberga.
Kapaciteten i kvarnen var 4 ton mjöl per dag.
Sågartorps kvarn lade ned verksamheten omkring 1940 och Häggs kavrn 1970, men fortfarande finns mycket av inredningen kvar.

På 1930-talet planerade man att bygga en kvarn i dåvarande mejeriet i Björnsholm med elektrisk drift från Sågartorp.

Vattenhjulet från Häggs kvarn.
Lagret består av en sten som smörjs med talg som smälter av friktionsvärmen.

Uppgifter:
Uppgifterna ovan är sammanställda från "Svenska Kvarnar 1940" kyrkböcker samt intervjuer med Varborg Axelsson, Jan Nilsson mfl.