TROSTAD
.Här kommer Trostads historia att växa fram. Det är inte färdigt ännu. och
blir det nog heller aldrig. Man välkommen att se vad som finns nu.
Vy över Trostad taget från kyrktornet. Närmast Andersbo, därefter
Nilssongården och till höger Ericssongården. Bilden från 1910.

I den lilla stugan i förgrunden, Andersbo, bodde Wahl med alla sina döttrar
och en tid även Ragnar Larsson, en av Amandas söner.
Till den stugan fick parvlarna gå för att hämta posten

Trostad loge brinner
Valborg Kornell berättar: "Vad jag minns mycket väl fast jag var bara tre år (1896), var när åskan slog ner i Ladugården (vilken?) i Trostad. Det var en mycket varm dag. Min far hade lånat ett par oxar för att hämta timmer i skogen som han köpt. Mamma följde med för att hålla oxarna medan pappa lassade på. Åskan började mullra och far fick brottom att komma hem. Han manade på oxarna för blixtarna ljungade och regnet började ösa ner. Far hade just fått in oxarna i stallet och mamma och far hade just hunnit till Janssons när blixt och knall kom på en gång. Nu slog åskan ner i närheten var de övertygade om och sedan fick de strax höra hur kyrkklockorna klämtade.
Det var vissa klämtningar från vilket väderstreck branden var och sedan skramlade kyrkklockorna hur som hälst för fulla krafter. Jansson och min far tog var sin hink och sprang i väg. De såg röken och hur det brann. Men en åskeld är det ju inte mycket att göra åt.
Mamma tog mig vid handen och vi gick ut på berget senare och såg hur det brann.
Det ordnades med langning av vatten, men brunnarna var snart länsade. Till all lycka kunde de djur som fanns inne i ladugården räddas utom en liten kalv som i den allmänna villervallan blivit glömd. Husmodern på gården skulle springa in och rädda sin kalv då hennes make ryckte henne tillbaka, ögonblicket efter störtade taket in."