"Nu är det 1911, vi fick se ladugårdsförman komma ut med tjuren för att rastas. Rätt som det var blev tjuren rasande, tog stången för honom och kastade honom till marken, lade sig på knä och stångade honom.
Men just då kom farbror Gustav med ett hölass och han hoppade ned i fållan, fick tag i svansen på tjuren så det blev en lustiger dans.
.... ladugårdskaren var redan död, tjuren hade krossat bröstkorgen och det blev sorg i statlängan. Den här händelsen har jag med egna ögon sett, så den sitter kvar i mitt minne."


Nu 97 år gammal skriver Karl Ekström rakt på sak med en enkel lättläst prosa. Och hans minnen är klara i en löpand följd så att sammanhangen blir tydliga. Karl är socialdemokrat, men han gör åtskillnad på politik och person och försöker att vara rättvis i stort och smått. Jag som är loftabo och skolkamrat med hans äldsta son Lars kan följa allt i detalj och känner igen många av människorna. Men för andra kunde en karta med herrgårdar, stugor och torp som han bott på, vara ett bra komplement.

Lars Cornell




.