Margaretha Granberg

Minnen från min barndom.

Mellan 1921 och 1944 födde mamma 13 barn. När folk frågade om de hade samma uppfostran för alla barnen, sa min pappa att de är olika så det går inte. Jag är nummer Tio, så jag vet ju inte hur det var för mina äldre syskon var små.

Mamma var oerhört snäll och tålmodig. Pappa hade ett ganska hett humör, men jag minns aldrig att jag och mina yngre syskon fick stryk. Inte de som var lite äldre heller. Om än vi fick olika uppfostran så fanns ju ändå samma anda i hemmet - en trygghet.

Mamma var så gott som alltid hemma. Vi yngsta blev nog lite bortskämda jämfört med de äldre som fick lite mer tunga arbetsuppgifter, mjölka kor t.ex. Däremot var vi väl inte så gamla när vi följde med ut i slåttern - det kunde vara roligt. Vi följde med mamma i och plockade bär, det var underbara dagar.

I vårt hem lektes det mycket. Det skrattades, busades och bråkades. Det fanns också sura miner och vi hade absolut inget överflöd. Hela kläder skulle vi i alla fall ha och rena skulle vi vara.

Alla syskonen har klarat sig bra i livet. Några av de älde fick kanske inte chansen att studera som de ville, jag läste med hjälp av lån och av mina fastrar. Jag kan tycka att vi har varit verksamma i de yrken vi passat till och har också utvecklats där.

Av tretton äktenskap har alla utom ett hållit. Dessa tretton har tillsammans 32 barn. Av dessa är 4 skilda. Statistiskt sett ligger det väl ganska "bra" till (*). Inga missbrukare eller kriminella.

Vi syskon hade inte många köpta leksaker. Vi fick själva hitta på sysselsättningar både ute och inne. Radion var i stort sett på när nyheterna gick och vid gudstjänster. När de flesta av kompisarna cyklade till skolan fick vi gå. Skidorna, följde inga årsmodeller utan vi ärvde varandra och bindslena reparerades, det var inte aktuellt att bara köpa nytt när saker gick sönder. For vi illa av det? Nej jag tror inte det.

Det fanns inga skvallertidningar, inga ungdomstidningar utom Kamratposten med Spara och slösa. Detta är en stor skillnad med tanke på hur barn under en lång tid har liksom fått alldeles för mycket som inte stimulerat till egen lek. Lego var bra förstås och dockor, säkert annt också. Förutom leksaker så finns nu sysselsättningar i överflöd.

Jag tror att barn och ungdom + yngre vuxna inte klarar av att sitta stilla utan att ta upp mobilen och ringa, skicka sms, o.s.v.
Mina 7 barnbarn har en tuff värld att möta och kunna behärska tror jag.

*) Med statistik år 2008 skulle 10 av de 13 ha skilt sig. Jag läste nyss om en teolog som förespråkade att man skulle byta partner, så teologin har förändrats.