Vid skiften fanns alltid risker för att någon försökte sko sig på andras bekostnad. Om det hände vid Vråkas laga skifte 1885 är svårt att säga, men efter storskiftet i slutet av 1700-talet var det falska spelet ett faktum. Det fanns då på Troserum sätgeri nära Vråka en fältkamrér vid namn Carl M. Åberg som i folklig mun kallades Gluffe eftersom han ansågs vara en riktig buffel som tog vad han kom över.

Efter det att storskiftet hade genomförts gjordes en stängseldelning mellan Vråka och närliggande byars ägor. Det skulle göras av lantmätare P. Didriksson som av något skäl genomförde sitt uppdrag på ett oriktigt sätt och 'mätte fel'. Det gynnade Åberg i Troserum eftersom Vråkabönderna blev ålagda att bygga en del av det stängsel som egentligen skulle ha gjorts av Åberg. Trots det vände han sig 1848 till Tjusts häradsrätt med en lista över bönder i Vråka som han önskade stämma för att de inte fullgjort sina skyldigheter i samband med landmätningen. Orsaken till Vråkaböndernas 'fel' var att de genomskådat att Didriksson hade mätt oärligt.

Målet kom upp i tinget år 1850, Åbergs fula spel avslöjades och han förlorade. Men lantmätare Didriksson hade lämnat jordelivet och kunde därför inte stå till svars för sitt brott. Han fick emellertid ett straff som var värre än den förnedring han hade fått utstå vid tinget. Didriksson fick, enligt muntlig tradition, inte ro i sin grav utan sågs som våldnad gå omkring i skogarna med lykta i handen för att leta reda på gamla gränsstenar med sin mätkedja rasslande efter sig. Man hörde den stackars vålnaden ropa på hjälp och ångra sina felmätningar.

Didriksson satte skräck i de människor som tvingades ge sig ut i skogen en mörk natt för att uträtta något ärende och vem vet, kanske smyger han fortfarande omkring i skogarna runt Vråka och Troserum och ångrar sina synder.