del 0del 1 del 2

		Skolan före år 1932 då den byggdes om. Lärarna bodde i den högra delen.
VRÅKA FÅR SKOLA Fäderneslandet räknar redan ett icke obetydligt antal skolor, inrättade efter Wexel-undervisningsmetoden, och deras antal ökas med sådan skyndsamhet att någon bestämd uppgift däröfwer, för ögonblicket icke är möjlig. Citatet är hämtat ur ett nummer av tidningen Argus år 1821 där det berättas om dåtidens skolväsende. Det framgår att skolorna på 1820-talet till stor del byggde på modellen, att de duktiga eleverna skulle hjälpa dem som var mindre försigkomna. I samma tidning nämns några av de skolor man lyckats kartlägga och en av dessa är en skola grundad av Greve Posse på egendomen Fågelvik i Tryserum för ungdomen i grannskapet. Enligt muntlig tradition har det varit någon gång på 1850-talet som skolverksamheten i Vråka började. Sannolikt bedrevs undervisningen av läskunniga personer och man tillämpade växelundervisning och lät de duktiga barnen ta hand om en del av lärarens uppgifter. Kanske anställde man småningom ambullerande lärare. Den första skolverksamheten i Vråka bedrevs i en liten stuga som inte längre finns kvar. NYA SKOLAN I början av 1880-talet byggdes en ny skola i Vråka och den kom att användas ända till 1960-talet. I ett protokoll från år 1876, å Västra Eds skolråds vägnar, beskrivs utförligt regler om klassindelning och undervisning samt ordningen i lärosalarna och elevernas uppträdande. I reglemente 1876 för Eds församlings skoldistrikt benämns Vråka skola den Östra fasta folkskolan. Dit hörde förutom Vråka, även Grötebo, Hulta, Nocketorp, Troserum, Lislekutt, Nydala, Grindebo, Melby, Ålötterna och Rössel. Skolan hade två klassrum och en lärarbostad i samma hus och den var ganska liten i förhållande till alla de barn som skulle få plats. Därför delade man upp barnen i två klasser vilka i sin tur delades upp i två läslag. De två klasserna undervisades varannan dag och eftersom alla inte på en gång kunde delta i samma lektion, på grund av varierande kunskaper, undervisade läraren ett läslag och lät 'de öfriga sysselsätta sig med s.k. tysta öfningar'. Lärotiden för de två klasserna var fyra år och någon småskola fanns inte. De elever som skulle ha tillhört småskolan fick läsa med de större barnen i en förberedande klass. Nio månader gick man i skolan varje år och skolåret började i februari och pågick till början av december med lov under påskhelgen, midsommar och hela augusti. Februari var avsedd för fortsättningsskolan och eleverna som där fick godkänd examen men ännu inte konfirmerat sig skulle sedan, enligt folskolestadgan 'underhålla och förkofra sig i redan förvärfvade kunskaper'. Kristendomsundervisning var en mycket viktig del av läroplanen. Barnen skulle lära om den kristna tron och med hjälp av bibliska historier förstå olika sammanhang i religionen. Eleverna skulle undervisas om de grundläggande bibelspråken så att de fastnar 'både i minne och hjerta'. Varje dag skulle börjas och avslutas med bön och sång och vid morgonbönen skulle läraren läsa ett bibelstycke. Näst kristendom kom undervisning i modersmål, räkning, historia, geografi, naturlära och sång. Trädgårdsskötsel ingick i undervisningen och de äldre barnen skulle få tillfälle att hålla egna fruktträd att 'uppdraga och vårda'. Om 'ordning och tukt' finns följande reglementet från skolrådet: Barnen iaktage uppmärksamhet, flit, anständighet och ordning, samt vise aktning och lydnad för sin lärare. Det barn som felar häremot, må läraren efter förseelsens beskaffenhet tillrättavisa genom kärleksfullt tilltal och allvarsam varning eller derjemte genom anmärkning i journalen. Skulle något barn visa fortfarande gensträfvighet och trots, må det vid förnyad svårare förseelse kunna blifva underkastadt lindrig kroppsaga. Reglementet föreskriver hur det var tänkt att skolan skulle fungera i slutet av 1800-talet. Genom skolan lades grunden till mycket av den framtida verksamheten i byn. Invånarna fick möjligheter som de annars inte skulle kunnat få. BÖRJAN AV 1900-TALET Omkring 1910 hade klassindelningen förändrats. Fortfarande fanns två klassrum, men de var nu uppdelade på små- och storskolan. I småskolan gick klasserna ett och två, medan klass tre till sex hade sin undervisning i storskolans lärosal. Lärare i Vråka var vid den här tiden ett gift par vid namn Skjöld. Anna var lärare för småskolan medan hennes make Josef Edvard skötte undervisningen i de högre klasserna. Vintertid, då barnen i små- och storskolan hade lov, användes skolan för fortsättningsskolan. I den gick man två år med fyra veckor varje år. Undervisningen i fortsättningsskolan skulle att ge eleverna yrkesinriktad undervisning. I början av 1920-talet hade de två lärarna Skjöld ansvar för drygt sjuttio barn. Med tiden ställdes högre krav på skolorna i bygderna och år 1931 gjordes en ombyggnad av Vråka skola. Den fick då tre lärosalar med en lärare i varje och en gymnastiksal byggdes. Lärarbostaden i skolbyggnaden försvann och i stället byggdes ett särskilt hus för lärarna ett litet stycke i från skolan. Klasserna var uppdelade så att klasserna ett - två, tre - fyra och fem - sex läste tillsammans. När folkskolan blev sjuårig, fick sjundeklassen inte plats i Vråka utan de fick gå sitt sista år i folkskolan i Edsbruk. Men många gick direkt till realskolan i Valdemarsvik eller Västervik. SKOLAN UPPHÖR På 1950- talet tillkom engelska i undervisningen. Men ingen av lärarna i Vråka hade kompetens i engelska, så man flyttade klass fem - sex till skolan i Skeppsgården sju kilometer från Vråka och klass tre - fyra i Skeppsgården flyttades till Vråka. Statliga beslut som engelskkundervisning kunde således vara komplicerade att genomföra på landsbygden. Läraren hade mycket hög status. Man gjorde stora klassomflyttningar för att kunna följa de statliga direktiven i stället för att anställa en lärare med erforderlig kompetens. Vråkas skola fick ett abrupt slut. Skolhuset användes som vallokal och på valdagen 1960 brann hela skolbyggnaden ner till grunden. Anledningen till branden blev aldrig klarlagd, men man tror att någon, i obetänksamhet, kastat en icke helt släckt cigarettfimp i någon papperskorg. Eftersom elevunderlaget då inte var så stort byggdes skolan aldrig upp igen.